Intriger på Uddetorp.

Första ridpasset höll Lotta. Hennes ämne var halvhalter. Då gjorde vi så att vi tränade serpentiner med tre bågar. Varje gång vi red över medellinjen skulle vi befinna oss mellan två konor. Där gjorde vi en halvhalt - uppbalansering - rakställde och ställde åt nya bågen.
Jag red So Cool, han var verkligen Så Cool. Galoppen var enorm. Engagemangen i bakbenen var helt otroligt och vid varje galoppsprång nästan sköt han mig ur sadeln. Annars, en ganska så okompliserad häst och det var så skönt för mig att på något sätt "få glida med".
Lektionen för Jennie på Tina gick väl inte så bra. Men hon fick i alla fall en annan känsla om hur hästen var än när hon sett mig rida henne. Det tyckte jag var ganska så rätt. Jag beundras de hästar som klarar av att gå med olika ryttare och där ryttaren är den som väljer vilken nivå hästen ska ridas på. Jag har fått lära mig här att våra ridskolehästar är vårt kapital. De ska fungera enskilt så gott som i grupp. Jag måste få säga att jag verkligen hatar när folk ska klanka ner på ridskolehästarna! De är ju faktiskt helt otroliga. Samtidigt kan jag acceptera att folk inte har kommit så långt i sin utbildning att de inte inser faktum. Nu menar jag verkligen inte att min häst inte är en häst som inte kan ridas utav olika ryttare. För det gör hon oerhört bra! Det är småtjejer i stallet som suttit på hennes rygg så gott som lite duktigare tjejer som ändå fått en "aha-upplevelse".
Lunch: Pasta med salami och ostsås.
Andra ridpasset höll Linnéa. Uppgiften var hoppning på enkelhinder. Det stod ett räcke innanför spåret som vi hoppade fram på och en oxer på en diagonal. Det blev inte många språng, kanske fem. Man hinner inte med så himla mycket på 45 minuter. Min uppgift på söndag är banhoppning! Det känns svårt med tanke på att jag vill att de ska hinna med att gå banan, hoppa fram minst 2 språng, sedan hoppa banan helst två gånger så att jag kan komma med kritik från första rundan som de ska ha en chans att ändra på till nästa gång. För att se så att de tagit mina instruktioner på rätt sätt!

Det är ju som om man är med i Big Brother. Vi är här 10 helt olika personer, med olika bakgrund som umgås i princip dygnet runt. Idag kändes det nästan som om en viss person gått till personangrepp när det gäller - i detta fall min ridning - till den tjejen jag umgås mest med här, Hanna. Saker som att hästen är låg i formen, jag driver när vi fått instruktion om att minska tempot osv. Denna tjejen kan även gå till en av oss och ifrågasätta varför du ska ha martingal på din häst när vi bara ska trava bommar? Jag tycker att känner du inte hästen så ska du inte komma med ett sådant utlåtande utan istället ifrågasätta.
- Varför har din häst martingal när vi ska trava bommar?
Det var i alla fall flera av oss som grät idag under dagen vilket ledde till ett möte i samlingsrummet där alla fick ventilera. Det visade sig att denna tjejen inte alls menat något illa och hon är medveten om att hon ofta ser det mest kritiska först. Hon tog genast tillbaka allting hon hade sagt om mig till de andra. Samtidigt säger hon att hon tycker att Tina har världens finaste steg och blir jättefin de stunder som hon faktiskt går lite högre med nacken. Klart att jag är medveten om både mina och Tinas brister, det är därför vi tränar. Mitt långsiktiga mål är att rida LA - dressyr nästa år, och för att hästen ska nå upp till de kraven som krävs så behöver hon bli starkade. Framförallt i sin bakdel. Detta är ingenting som går fort att träna, speciellt inte på min nivå. Hade det varit en duktigare ryttare som ridit hästen så hade det förmodligen gått aningen snabbare. När jag började rida Tina förra året kunde vi tillsammans knappt rida ett LC-program med godkänt resultat. Idag känner jag att LB är inga problem. Nu är inte våra ambitioner till att tävla på högre nivå särskilt stora och jag känner inga större krav till att det måste gå. Var sak tar sin tid...